Det går genom tiden en säregen fläkt,
en sjukdom som allmänt benämns med jäkt.
Och bannlyst är stunden av ro och av frid.
Man hör bara ständigt: Jag har inte tid.
Du äger kan hända en sjuklig vän,
det sista besöket var länge sen.
Du säger en ursäkt, blir öm och blid,
men tröstar dig med: Jag har inte tid.
Kanske har du en mor, som är gammal nu,
vars enda ljuspunkt i livet är du.
Att glömma henne, är du på glid?
Ditt samvete kvävs med: Jag har inte tid.
Så lever du livet i stora drag,
hur skall jag hinna allting i dag?
Jäktet förvandlar ditt liv till en strid.
Din slogan har blivit: Jag har inte tid.
Men när du har levat ditt antal år.
När döden på tröskeln väntande står.
När man dig kallar från livets id,
Skall du då svara: Jag har inte tid…
Torsten Palmkvist
2 kommentarer:
Sant, så sant...och ett fint foto!
Oh, lite steampunk över det :)
Skicka en kommentar